Propylenglykol är en färglös, transparent och trögflytande vätska; viskositet är en viktig fysisk parameter som återspeglar dess flödesegenskaper. Den dynamiska viskositeten för vanligen använd 1,2-propylenglykol är ungefär 52 mPa·s vid 20 grader och ungefär 43 mPa·s vid 25 grader. Jämfört med vatten har propylenglykol en betydligt högre viskositet, vilket resulterar i en relativt långsammare flödeshastighet vid rumstemperatur; den bibehåller dock tillräcklig flytbarhet för att uppfylla kraven för standardproduktion och experimentella operationer.
Viskositeten för propylenglykol är särskilt temperaturberoende- och minskar i allmänhet när temperaturen stiger. När temperaturen ökar försvagas intermolekylära krafter och det interna flödesmotståndet sjunker, vilket gör vätskan lättare att transportera och blanda. Till exempel, vid ungefär 40 grader, kan viskositeten falla till omkring 20 mPa·s. Följaktligen, i praktisk produktion, om det är nödvändigt att förbättra transporteffektiviteten eller förbättra blandningen med andra råmaterial, kan systemets viskositet reduceras genom att höja temperaturen på lämpligt sätt.
Vid tillverkning av polyestrar, polyuretaner och andra kemikalier påverkar viskositeten hos propylenglykol råmaterialdosering, transport och blandning. Temperatur-inducerade viskositetsfluktuationer måste beaktas, särskilt i kontinuerliga produktionsprocesser eller operationer som kräver exakt kontroll av råvaruförhållanden. I praktiken bör viskositetsvärdena bestämmas baserat på specifik produktrenhet, temperatur och testförhållanden; dessutom bör lämpliga transport- och blandningsparametrar väljas i samband med produktionsprocessen för att säkerställa att materialet går in i efterföljande reaktionssteg på ett stabilt och enhetligt sätt.